Sökresultat:
14 Uppsatser om Amyloid plaques - Sida 1 av 1
Är ett framtida vaccin mot Alzheimers sjukdom möjligt?
Alzheimers sjukdom är en smygande neurodegenerativ demenssjukdom som främst drabbar äldre och som karakteriseras av uppkomsten av amyloidplack och neurofibriller i hjärnan. De vanligaste symptomen är demens, kognitiva problem, inbillningar och aggressivitet. Alzheimer förekommer i två olika former, presenil och senil alzheimer. Den fullständiga mekanismen bakom alzheimer är ännu okänd men två proteiner, beta-amyloid och tau, anses ligga bakom orsaken till alzheimer. Ett tredje inblandat protein som man funnit via genetisk analys är apolipoprotein E.
Serum amyloid A (SAA) som inflammationsmarkör hos häst i klinisk verksamhet
Ett arbete om olika ljudnivåer i kycklingstallar under en uppfödningsperiod. Hur ljudet förandras inne i stallet i tackt med att djur och ströbädd växer.
Kan grad av degenerativ hjärnsjukdom prediceras med hjälp av mått på kognitiv försämring?
Can degree of degenerative brain disease be predicted with the help of measurements of cognitive deterioration?Alzheimer?s disease progresses through nerve cell break down in the brain and the simultaneous deterioration of the individual?s cognitive function. This disease is common among elderly persons. This thesis examines if the level of deterioration of cognitive function is associated with different biochemical and clinical markers for degenerative brain diseases. In addition, this thesis examines if the level of decline in cognitive functions vary between groups with different levels of degenerative brain disease.
Amyloid beta inducerad klyvning av NG2 medierad via LRP-1 receptorn
Bakgrund: Deposition av fibrillär amyloid beta 1-42 (A?) i hjärnan är ett välkänt kännetecken för den neurodegenerativa sjukdomen Alzheimer?s (AD). Dessa ansamlingar påverkar pericyter, en celltyp involverad i blodkärlsfunktion och upprätthållande av blodhjärnbarriären (BBB). Pericyter uttrycker både receptorn low density lipoprotein receptor related protein 1 (LRP-1) till vilken A?1-42 binder, och proteoglykanet NG2.
A Comparison of Two Immunoturbidimetric Assay Methods for Serum Amyloid A in Cats.
The analysis of acute phase protein serum amyloid A (SAA) has recently been brought into clinical use in veterinary medicine. Some of the difficulties with incorporating the SAA method in clinical practice have been the expensive and rather large equipment required for the method. Due to these difficulties only larger clinics can afford to use the SAA analysis.The company Equinostic has recently developed a smaller instrument that costs one-tenth of a larger instrument. The instrument is named EVA1 and has so far only been used to analyze SAA in horses.The aim of this study was to investigate if the EVA1 instrument could be used to analyze SAA in cats. This study included 24 serum samples from cat, which were first analyzed twice on the EVA1 instrument and then sent to the Strömsholm Referral Animal Hospital in Sweden where they reanalyzed the samples using a validated reference method.
Diabetes typ 3? : Molekylärfysiologiska länkar och samband från den samlade litteraturen
Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste formen av demens och kännetecknas av intracellulärt neurofibrillärt trassel (NFT) bestående av proteinet tau och extracellulära plack, uppbyggda av peptiden amyloid beta (A?). En växande skara studier har börjat peka mot att AD är en hjärnspecifik typ av diabetes. Insulinresistens följt av hyperinsulinemi och hyperglykemi är kännetecken för diabetes mellitus typ 2 (DMT2) och har visat sig vara en riskfaktor för AD. Insulin, ett hormon som kontrollerar glukoshomeostasen i perifera nervsystemet (PNS) och är viktigt för minne och inlärning, transporteras över blod-hjärnbarriären i en mättnadsbar transportmekanism och dess koncentration i centrala nervsystemet (CNS) minskar vid DMT2 och AD.
Betydelsen av koncentrationen av serum amyloid A (SAA) hos katt vid diagnostik av felin infektiös peritonit (FIP)
En operation framkallar en icke önskvärd fysiologisk reaktion hos patienten som benämns som kroppens stressvar. Stressvaret innebär att sympatiska nervsystemet aktiveras och att endokrina ändringar erhålls, bland annat minskning i sekretionen av TSH och insulin samt ökning i sekretionen av ACTH, kortisol och ADH.
En viktig uppgift för en veterinär är att välja premedicineringsläkemedel innan en operation. Premedicineringsläkemedel har som främsta uppgifter att motverka det perioperativa stressvaret hos djuret, minska smärta och förstärka anestesimedlens effekt. Syftet med det här arbetet är att beskriva vad som händer i kroppen vid ett perioperativt stressvar och hur svaret kan motverkas med hjälp av premedicineringsläkemedel.
Premedicineringsläkemedel väljs och kombineras från klasserna sedativa, analgetika och antikolinergika. De vanligaste använda sederande läkemedlen på svenska veterinärkliniker är dopaminantagonisten acepromazin och alfa2-agonisten medetomidin.
Serum Amyloid A as a possible marker of health and disease in non-domesticated mammals : a retrospective pilot study of SAA levels in dolphins, elephants and tapirs at Kolmården Wildlife Park
The veterinary handling of wildlife, both in zoos and in the wild, commonly requires that the patients need to be captured and immobilized for examination or treatment. This emphasises the need for quick, on-site, laboratory equipment, in order to minimize the analysis time and thus the stress for the animal and also in order to increase the possibility of starting relevant treatment early on.
The aim of this pilot study was to determine whether Serum Amyloid A (SAA) could be a measured in blood samples from bottlenose dolphins (Tursiops truncatus), Asian elephants (Elephas maximus) and South American tapirs (Tapirus terrestris). SAA rises to its maximum about 24 hours after the introduction of an inflammatory agent in companion animals. This also correlates with the estimated time it takes for animals at Kolmården Wildlife Park to be examined and having blood samples collected after being observed as sick. The study also evaluated whether the Eurolyser SOLO, using a turbidometric immunoassay (TIA) developed for human diagnostics, could be used for such analysis.
This pilot study was a retrospective analysis of SAA in convenience sampled frozen serum, collected from dolphins, elephants and tapirs.
Analys av haptoglobin i bovint serum med surface plasmon resonance biosensorteknik :
The concentration of acute phase proteins in serum is altered as a response to inflammation, infection or trauma. this makes these proteins potential biomarkers of unspecific pathological processes. In cattle, haptoglobin and serum amyloid A are the two acute phase proteins that show the largest increase in serum concentration as a result of inflammatory processes. The haptoglobin concentration has been shown to correlate to clinical signs as well as inflammatory processes found at post mortem examination. This feature could be useful prognosis of the individual as well as for monitoring the health status of a herd or identifying carcasses that shold be examined closer at the slaughter-house.
Topikal behandling med Oxalic® vid aurala plaque hos häst : en retrospektiv studie
Denna retrospektiva studie har som syfte att utvärdera effekten av en lösning bestående av salpetersyra, kopparnitrat, zinknitrat och bindemedel (Oxalic®), vid behandling av aurala plaque hos häst. Studien ämnar också jämföra och diskutera detta nya behandlingsalternativ i relation till den i litteraturen enda tidigare beskrivna behandlingen mot sjukdomen, 5 % imiquimodkräm (Aldara®). Journaler för åtta hästar som blivit kliniskt diagnosticerade och behandlade mot aurala plaque på UDS Hästkliniken i Uppsala samt på Hästkliniken Täby mellan 2011 och 2013 låg till grund för insamling av data. Djurägarna till alla de åtta hästarna hade sökt sig till specialistdermatologmottagningen på grund av att deras häst uppvisade tecken på smärta/irritation till följd av sina aurala plaque, vilket visade sig som öron- och huvudskygghet och gav svårigheter i den vardagliga hanteringen av hästen. Behandlingarna följdes upp på nytt genom telefonsamtal med djurägarna 12 till 28 månader efter sista behandling.
Kronisk behandling med allopregnanolon påverkar inte mängden beta-amyloida plack i A?PPSwePSEN1?E9 AD-möss
Bakgrund: Det är viktigt att främja barns fysiska aktivitet, eftersom det leder till många positiva hälsoeffekter. Tyvärr är många små barn idag inaktiva och når aldrig den rekommenderade gränsen på 60 minuters fysisk aktivitet per dag. Syfte: Att beskriva hur fysisk aktivitet kan främjas bland barn, i åldrarna 2-8 år. Metod: Studien som utfördes var en litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar granskades. Resultaten sammanfattades genom att söka meningsbärande enheter och därefter skapades teman av dessa.
Nivåer av det lysosomala systemets proteiner i hjärnvävnad från Alzheimerpatienter
Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens och i samband med att befolkningen blir större och allt äldre ökar även antalet patienter. Vid sjukdomen sker en hjärnatrofi och de mikroskopiska fynd man ser är extracellulära plack av ?-amyloid, intracellulära neurofibriller av fosforylerat tau och förlust av nervcellsutskott, axoner, synapser och dendriter. Några av de tidiga patologiska förändringarna man kan se är störningar i nervcellernas lysosomala system som fyller en viktig roll vid nedbrytning av makromolekyler. I en tidigare studie har man påvisat förhöjda nivåer av proteiner från det lysosomala systemet i cerebrospinalvätska.
Inverkan av juverhälsostatus på variation i mjölkens sammansättning och innehåll av utvalda inflammatoriska markörer
SAMMANFATTNINGMastit är den vanligaste och mest kostsamma sjukdomen hos mjölkkor. Enligt statistik från Svensk Mjölk har cirka 65 % av alla kor i Sverige mastit någon gång under en laktation. Subklinisk (utan märkbara symtom) mastit utgör det största problemet. De är svåra att upptäcka då även mjölken ser normal ut, vilket resulterar i att den hamnar i tanken och levereras till mejeriet. Mjölk från kor med mastit har ett ökat celltal samt försämrad kvalitet och sammansättning vilket i slutändan medför sämre betalt för lantbrukaren.
Peritonitis in horses : a retrospective study of 69 cases admitted to a university hospital during a ten year period
Peritonitis is a potentially life-threatening disease in horses. With no published work from Sweden, the objective of the study was to describe the occurrence and demographics of horses with peritonitis and to evaluate the outcome of treatment in terms of short-term survival during a ten-year period in a large clinic in Sweden.
Data were examined in a retrospective manner in 69 horses diagnosed with and treated for peritonitis at Universitetsdjursjukhuset (UDS) in Uppsala between 2002-2012. Demographic data examined included age, breed, gender, history, duration of illness before arriving at UDS, reason for seeking veterinary care, initial clinical findings (general state of health, heart rate, respiratory rate, mucous membrane appearance, rectal temperature, abdominal sounds, rectal examination, nasogastric tube results), abdominocentesis results (abdominal fluid analysis including visual inspection, leukocytes and protein, cytology, bacterial culture and sensitivity pattern), complete blood count (CBC), Serum amyloid-A (SAA) upon presentation and a follow up, plasma fibrinogen, plasma protein and albumin, treatments, length of hospitalisation and outcome.
All medical records with the diagnosis of peritonitis were extracted from the medical records system Trofast. All records with any other diagnosis code referring to trauma such as rectal tear or ruptured uterus, recent abdominal surgery, external trauma or rupture in the gastrointestinal tract were excluded. To be included in the study, the peritoneal fluid should contain more than 20.000 cells/?L, have a peritoneal protein value of >30 g/L; or have a significantly changed peritoneal fluid sample (orange with increased turbidity or worse) in cases where no data on cells or protein were available.
The horses were divided into two groups; one where the peritonitis was deemed to have an idiopathic aetiology (primary peritonitis) and the other group where the peritonitis had a possible aetiology such as intestinal parasites, impaction etc.